Vi skulle få gäster på lördagen. Det har vi inte haft på mycket länge. Det betyder att vi inte har städat ordentligt på lika länge. Nu blev det gjort. Hela familjen var involverad.
Middagen blev lyckad eftersom det var så trevliga vänner som kom.
Igår, söndag, var Lillsonen på kalas hos en kompis, Maken bryggde öl i garaget med en kompis och jag sydde ihop tre duschdraperier till två. Våra duschdraperistänger sitter så högt på grund av snedvägg i det ena och ett fönster i det andra badrummet. Alternativet till att sy själv är att måttbeställa. Det är ordentligt dyrt, men när jag ser resultatet av mitt syende tänker jag att det skulle vara värt pengarna. De nysydda fyller sin funktion, men skarven blev så ful att jag får skämmas.
Jag lyckades täcka min New Dawn, klängrosen på förrådsgaveln, med juteväv och städa (pytte-)lite i trädgården.
På eftermiddagen tog vi en kort sväng till Mio. Där hittade jag köksmattan. Den som jag velat ha så länge men inte vetat hur den sett ut. Nu vet jag. (Kanske kan jag köpa den redan imorgon, tisdag...)
På kvällen blev vi till vårt förtret påminda om att det var vår familjs tur att ta hand om Frejknuten, den lokala sportklubbens fik. (Ja, det hade varit ännu värre om vi missat det helt, så vi borde inte gnälla.) Tolvåringarnas fotbolls- och innebandylag, flickorna och pojkarna, delar varje år på uppgiften att bemanna fiket alla kvällar i veckan. Det här har vi redan gjort för både Stordottern och Storsonen (han spelade dessutom både fotboll och innebandy, så med honom blev det dubbla portioner...), men vi har fortfarande inte förstått charmen med det.
Jag gick och lade mig med förvissningen om att morgondagen skulle bli en riktigt dålig dag.
Sådant har en tendens att bli självuppfyllande. Jag vaknade av väckarklockan när den ringde klockan sex, men kände fortfarande att det var en hemsk dag, så jag kom inte ur sängen förrän vid sju. Det innebar att jag fick jättebråttom. Morgonbestyren gick fort men förvånansvärt smidigt tills jag i stressen skulle ta min medicin. Precis när jag svalt den insåg jag att jag tagit min insomningsmedicin istället för de vanliga. Det var inget att göra åt.
Jag kom till jobbet och tänkte att eftersom medicinen är så svag kunde det nog inte hända mer än att jag blev lite lugn. Jag hade fel. Jag kände mig som om jag druckit minst tre glas vin. Jag blev lite vinglig och hade svårt att artikulera. Det var tur att jag inte hade några externa möten.
Sedan radade bekymren över olika projekt upp sig. Ett hade jag förutspått skulle bli bekymmersamt, men även annat visade sig kunna krångla. Jag går så klart inte in på några tråkig detaljer.
Hur som helst. Jag fick rätt. Det blev en dålig dag.
Kvällen spenderade vi, Maken, Lillsonen och jag, sedan i Frejknuten. Det var lugnt och tråkigt, precis som vi förutspått, men jag hann sticka halva ärmen på bäbiskoftan till min kompis. Alltid något.
 |
| Maken och Lillsonen roar sig med miniräknaren. |
Morgondagen på jobbet kommer inte att bli lätt, men kanske lärorik. Jag ska försöka att ha en mer positiv inställning till motgångar. Försöka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar