Under ett och ett halvt år har jag inte orkat uppbåda tillräckligt med energi för att komma mig för att skriva. Det hände mycket jobbigt där i augusti 2013 och framåt. Naturligtvis har även många bra saker sedan dess, men det har ändå inte fått mig att komma tillbaks hit.

Hösten 2013 var det nog inget positivt med och våren 2014 var även den ganska hemsk.

En av de sämsta sakerna som hänt är att min svärmor dog i september 2013. Det hände när jag var i Grekland med mina föräldrar och småttingarna. Det var väntat i och med att hon kämpat mot leukemi som cellgifterna inte bet på, men trots att läkarna förklarat det som hopplöst hade vi nog någon slags hopp om mirakel. Det klassiska är ju att avsky sin svärmor, men jag älskade henne och hon var en av mina bästa vänner. Jag börjar gråta nu när jag skriver om det.

En annan jobbig sak, som naturligtvis inte står i paritet med min svärmors död, var att jag under återkommande perioder haft det tufft på jobbet. Det har varit alldeles för hög belastning och i samspel med allt jobbigt på hemmaplan har jag suttit och gråtit i smyg i många timmar totalt sett. Det slutade med att jag gick till läkare och fick börja äta stämningsstabiliserande. Depressioner har kommit och gått för mig under åren, så jag hoppas att det här kommer att funka i längden. Nu har jag ätit tabletterna sedan maj förra året och under den tiden mått mestadels bra.

Jag vill inte skriva om de andra jobbiga sakerna eftersom jag inte kan göra det utan att utelämna andra.

Positivt då? Här kommer en kavalkad i bilder, lite nämnt, mycket glömt:

En sak var riktigt positiv med februari 2014; jag och mamma var på Fårfesten i Kil! Det var fantastisk kul. Jag gick en kurs i sländspinning och köpte slända, ull och en mängd garn och kom hem glad och spann genast ca 100 g silkegarn som jag färgade blått. Sedan stickade jag en kortärnad kofta av det, men den förtjänar inte att visas här. Om jag lyckas repa upp den och åstadkommer något bättre av garnet kommer det hit så småningom.

På sländan

 

Som härvor

I färgbadet

Blått

I april stickade jag ett par sockor och ett par vantar till Lillsonen. Han blev så nöjd! Han hade själv valt garnet. Han ville ha dem på sig när han åt frukostgröten, så det fick han.

 

Våren fortsatte och vi hittade grodrom...



 

...och gullvivor...



 

...och en stor trädgårdssnäcka.

Lillsonen älskar sniglar

 

Det blev dags att fira dem som fyllde i maj och min Stora-lillasystern gjorde en av sina fantastiskt fina tårtor.

 

Vi insåg att det var illa ställt med den gamla stugan, "Lillstugan", hos mina föräldrar. Den har omfattande fuktskador från både grunden och takläckor. Jag kom på den briljanta idén att jag skulle dra igång ett renoveringsprojekt.



Hackar bort betong från grundstenarna

Det blommade helt underbart. Både vid Hagstugan...

Daldockor (låter mycket vackrare än smörbollar, tycker jag)

 

...och hemma i Täby.

 

Storsonen slutade nian och gick på "vårbal". I väntan på sin dam spelade han lite gitarr i trädgården.

 

Jag blev med spinnrock!

 

Det fortsatte att blomma och vara ljuvligt i naturen.

 



 De första och (nästan sista) kantarellerna kom. Efter det kom en värmebölja som varade i veckor och fick allt att torka bort.

Bad vid Krognäs

 

Hem till Täby en vända för att hjälpa till med grusgångar.

 

Grannens får kom och gästbetade i Tjusbacken vid Hagstugan.

 

Utanför sovrumsfönstret skymtar Gästhuset. Dit har Stordottern, som fyllde 18 år i maj, flyttat.

 

 

Jag spann. Här är det bfl-ull.

 

Den svarta ryaullen fick väldigt mycket för mycket snodd när jag tvinnade det till tvåtrådigt, men efter att ha tvinnat det baklänges blev det betydligt bättre, även om det jag sedan stickade (ett par vantar) vred sig något. (Det är samma garn, men ljussättningen blev inte den bästa.)

 

 

Bristen på kantareller kompenserades i överflöd av karljohansvamp!

 

Till sin egen födelsedag bakade Storalillasystern ännu en fantastisk tårta.

 

Mamma och pappa skaffade plötsligt (efter mycket tjat från mig) två små kattsystrar, som ska få hålla efter de eländigt många sorkarna som njutit många kattfria år.

 

Eftersom hönshuset blivit färdigt köpte de också drygt 20 kycklingar, vilka också var efterlängtade.

 

Mycket torkade som sagt bort, men en del fanns ändå att skörda.

 

Butternutpumpa

karljohan, karljohan, karljohan...

Smultronen fick för sig att blomma igen i september!

 

Jag plockade en massa nypon som jag rensade och torkade.

 

Vi, jag och barnen, firade Halloween med mina systrar och deras barn.

 

Sista (?) skörden från växthuset vid Hagstugan.

 

Hösten gick och det blev andra söndagen i advent och traditionsenligt pepparkaksbak med alla småkusiner vid Hagstugan. (Alla är inte med på bilden. Fem kusiner finns där nere.)

 

Julafton firades för första gången med enbart kärnfamiljen. Förskräckligt, tänkte jag innan, men det visade sig vara riktigt fridfullt! På juldagen träffade vi makens familj hos Lillsvägerskan och jag lyckades samla hela min barnaskara för en bild.

 

Hönorna vid Hagstugan började lägga ägg!

 

Vintern kom på riktigt.

Mamma kramar katt (Frida)

 Den 30 januari kommer jag på att det vore kul med en glittrig kofta till nyårsafton! (Som tur är var jag inte så tydlig med vilken nyårsafton som avsågs). Jag fick sticka om och sticka om och till slut gav jag upp tanken på att följa beskrivningen. Jag stickade och stickade i flera dagar, samtidigt som jag lyssnade mig igenom trilogin om Hungerspelen. Jag har inte läst en bok på jättelänge. Jag orkar inte och vill inte ta värdefull sticktid till det.

 

Trettondagen och granen skulle ut. Barren föll av bara jag petade på grenarna, precis som de brukar göra. Jag kommer mig aldrig för att vattna granskrället...

 

Vallentunasjön frös och vi åkte skridskor på den spegelblanka isen. Det är inte varje år man får tillfälle till det!

 

DEt kom snö och Lillsonen sparkade sparkstötting som om han aldrig gjort annat.

 

Februari och snön smälte bort igen. Bäcken vid Hagstugan tjuvstartade våren.

 

Sportlov med en långhelg i Stöten. Mulet och blåsigt med små vassa snöflingor, men fin snö i backarna och Lillsonen lärde sig ta sig nerför backen på egen hand. När han försiktigt plogat nerför backen några gånger föreslog jag att han skulle lära sig att svänga också. Han tittade oförstående på mig och sade att det kunde han redan. Jag protesterade och han förklarade att han visst kunde svänga, men inte styra. Snön styrde. Klokt barn.

 

Internationella kvinnodagen och flaggan hissad för världens alla kvinnor. Vädret var underbart. 15 grader i skuggan och ljuvligt skönt i solen. Jag och en grannfru satt ute och drack kaffe, pratade och stickade. En perfekt spenderad dag.

 

Och så var vi framme i nutid.