Jag har gett mig själv en så fin bok!

Idag var jag hos frissan och fick alldeles för mörkt och kort hår. Det vill jag inte visa på bild. Sedan åkte jag till Byggmax och köpte målarplast för att rita symönster på och silvertejp för att med makens hjälp göra en provdocka efter min kropp.

Det roligaste med dagen var ändå att jag fick en bok med posten: 'Gertie's new book for better sewing' Nu ska här drömmas om klänningar! (Som om jag inte redan gjorde det...)

Hjärnan rör till det, men kroppen levererar

Gårdagens läkarbesök resulterade i ytterligare sjukskrivning. Fram till mitt nästa besök hos psykiatrikern, den 17 november, är jag fortsatt sjukskriven på heltid.

Att missa tider har ofrivilligt blivit min grej. Idag hade jag en enda tid att passa. Jag skulle på core-träning på förmiddagen. När jag kom till gymmet visade det sig att jag kommit en timme för sent. Jag fick styrketräna på egen hand i gymmet istället.

Efter gymmet åkte jag hem och fortsatte med det saft- och syltkok jag dragit igång på morgonen. För att få plats i frysen för det nötkött jag beställt var jag tvungen att få bort 4 kg rabarber, en del röda vinbär och lite hallon från förra året och 3,5 kg lingon. Som en ser på bilden har bären flutit upp i sylten. Hur det undviks har jag ingen aning om. Gissningsvis finns svaret på Google. Jag kände mig hur som helst mäkta duktig efteråt!

Igår var jag på biblioteket i Täby medan Maken var med Lillsonen på simskola. Jag lånade två böcker om utbrändhet och hoppas att jag ska orka läsa dem. Jag hade tur och de sålde ut gallrade tidskrifter med början igår. Jag köpte fem stycken, varav två var sömnadstidningar och tre handlade om hus/inredning. I en av de senare stod om familjen i boken "Lev mer på mindre". På en av bilderna hade mamman, hon som skrivit boken, en jättesnygg klänning, vilken jag tänker inspireras av i ett kommande klänningsprojekt. Själva innehållet i artikeln var också intressant. Jag har boken, men har inte mäktat med att läsa den, men oj vad jag blir sugen på att göra samma sak. Byta livsstil.

Idag när jag var på Ica fick jag för första gången en av de nya sedlarna i växel. Det var lite roligt.

Höst och sjukskriven

Den här känslomässiga berg-o-dalbanan är inte att leka med. Igår var jag hos psykiatrikern och ska nu testa lite ny medicinering. Jag hoppas att det hjälper. Jag får ångestattacker när jag blir stressad och det har varit jättestressigt på jobbet i ett par års tid nu. Till slut höll jag inte ihop längre, så nu sitter jag här och är sjukskriven sedan en dryg månad tillbaks. Jag har ny chef som jag inte hann lära känna och som inte svarar på mail, vilket inte känns bra. Han meddelar mig inte ens om han kontaktat företagshälsovården och det ger en olustig känsla. Han ska vara tillförordnad chef i uppåt ett halvår. Kan hända att han inte vill ha mig tillbaks under sin period. Då slipper han ju besväret med att hjälpa till att få mig på banan på jobbet. -Ja, jag är pessimist i den frågan just nu.

Det var dagens litania. Nu tar vi något trevligare: Vad har jag lyckats åstadkomma med stickor, nål och tråd de senaste månaderna? En hel del faktiskt! Jag har sytt fem klänningar och en projektpåse (slöjdpåse) och stickat tre koftor, en kortärmad tröja, en långärmad pullover, en mössa och ett par halvvantar. Här är det mesta (en kofta (Hitofude) är utlånad till min mamma och en klänning gav jag till mamma eftersom den passade henne helt perfekt):

 

Den mörkgrå pullovern är till Storsonen och är en teststickning inför att Clara Linnéa ska släppa beskrivningen "Johan". Det var roligt och hedrande att få vara teststickerska! Mössan, vantarna och den lila koftan är egna konstruktioner, medan den petrolgröna koftan är efter en beskrivning som jag nästan följt och den randiga kortärmade är efter en beskrivning som jag följt, vilket även Hitofuden som mamma lånat är. Jag har alltså lyckats hålla mig till beskrivningar i fyra projekt på raken! Jag håller på med ett femte, en Clara-kofta (av Clara Linnéa), där jag också följer beskrivning. På kö står ett par Hermione's every day socks, där jag också ska följa beskrivning! Innan dem har jag lovat att sticka en tröja till Lilldottern.

Tre av klänningarna sydde jag under helgens sy-lan på Mälbygården utanför Enköping. Det var min sy-lansdebut och som jag älskade det! Att få sy i princip dygnet runt och bara bli avbruten av att det serverades mat och fika var helt fantastiskt! Där fanns så många underbara kvinnor med mycket stort kunnande i sömnad. Jag blev vän med min och mammas gemensamma overlockmaskin och längtar verkligen efter att få komma igång att sy på den även hemma. Jag ska göra iordning en syhörna åt mig i källaren. Det har varit på gång under flera år, men har aldrig blivit klart. En massa bråte har hela tiden varit tvunget att stå där. Nu är vi snart klara med alla byggprojekt här inne, så då SKA jag få till den. Nu ser den ut så här:

Kycklingar och Valborg

Energin är tillbaka! Jag var nere och dippade på randen till sjukskrivning (hade läkarintyg på sjukskrivning på 25 % i fyra veckor), men valde att jobba vidare samtidigt som jag och chefen gjorde upp en plan. Det ska funka. Till nästa dipp...

Nåväl!

Vid Hagstugan har det kommit kycklingar! två på Valborgsmässoaftonen, två den 1:a maj och en den 3:e. Fem små dunbollar (som redan vuxit rejält!). Bilden är tagen 2:a maj.

På Valborgsmässoaftonen var jag, mamma, pappa, Lilldottern och Lillsonen vid Folkets Park i Nävekvarn och tittade på en riktig valborseld. Det var så kallt, blåste ganska mycket och började småregna efter en stund, så vi blev inte kvar många minuter, men vi fick ändå se brasan.





Dagens klagovisa

Idag skulle jag önska att jag sanningsenligt kunde skriva att livet är så underbart, att jag stickat klart trevliga koftor, sjalar och vantar, att jag har jobbat en massa i trädgården, att hemmet är vackert och välstädat, att jag motionerar regelbundet och mår bra både psykiskt och fysiskt.

Det kan jag inte.

Det jag med stöd av sanning kan säga är att det här hemma är stökigt, smutsigt och fult. Stickningsmässigt har det gått bara bakåt på sistone. Jag har repat upp en färdig kofta (liten blå i silkegarn som jag spunnit på slända och färgat och som töjde sig till oigenkännlighet efter att jag använt den ett tag) och en nästan färdig kofta (Hitofude i garnet Zenta by Permin, som jag insåg var fel för det projektet). Jag har inte orkat plantera om chili- och basilikaplantorna. De står i sin såjord på fönsterbrädan i sina trånga såpottor. Jag har inte orkat jämna till botten i det som ska bli trädgårdsland så att fiberduken kan rullas ut, singel beställas, odlingslådor snickras...Jag har inte köpt inbjudningskort till dotterns studentmottagning. Jag köpte gymkort för snart två veckor sedan och tränade en gång. efter det har jag varit för trött. Stressen på jobbet gör att jag har ont i huvudet nästan konstant och att jag har sådan vansinnig halsbränna att jag får kväljningar när jag sväljer, vilket gör att jag inte vill äta och blir yr och trött.

Men jag har lagt potatis på groning (utan någonstans att sätta den). Jag har planterat tre vresrosor. Jag har klippt ner nästan allt visset i rabatterna. Jag har köpt skyddsnät till studsmattan och monterat både under och över. Jag har lagt ut joggingvagnen till försäljning på blocket. Jag har lagt upp för en ny kofta (Cardie to Love) i Zenta-garnet och en enkel sjal i mitt eget silkegarn.Vitlöken som jag sådde i höstas har grott så fint i odlingslådan invid muren. Jag har beställt tid hos min läkare.

 

Just nu gör de sakerna jag trots allt fått gjort mig ändå inte glad. Jag har inte energi nog att bli glad. När batterinivån i telefonen, läsplattan eller datorn blir för låg får man en varning och så kopplar man apparaten till laddaren. Vad gör man när ens egen energinivå är nere på rött? Går mot apati? Äter fler/mer piller?

 

Idag är ingen bra dag. Den här veckan har inte varit en bra vecka.

Under ett och ett halvt år har jag inte orkat uppbåda tillräckligt med energi för att komma mig för att skriva. Det hände mycket jobbigt där i augusti 2013 och framåt. Naturligtvis har även många bra saker sedan dess, men det har ändå inte fått mig att komma tillbaks hit.

Hösten 2013 var det nog inget positivt med och våren 2014 var även den ganska hemsk.

En av de sämsta sakerna som hänt är att min svärmor dog i september 2013. Det hände när jag var i Grekland med mina föräldrar och småttingarna. Det var väntat i och med att hon kämpat mot leukemi som cellgifterna inte bet på, men trots att läkarna förklarat det som hopplöst hade vi nog någon slags hopp om mirakel. Det klassiska är ju att avsky sin svärmor, men jag älskade henne och hon var en av mina bästa vänner. Jag börjar gråta nu när jag skriver om det.

En annan jobbig sak, som naturligtvis inte står i paritet med min svärmors död, var att jag under återkommande perioder haft det tufft på jobbet. Det har varit alldeles för hög belastning och i samspel med allt jobbigt på hemmaplan har jag suttit och gråtit i smyg i många timmar totalt sett. Det slutade med att jag gick till läkare och fick börja äta stämningsstabiliserande. Depressioner har kommit och gått för mig under åren, så jag hoppas att det här kommer att funka i längden. Nu har jag ätit tabletterna sedan maj förra året och under den tiden mått mestadels bra.

Jag vill inte skriva om de andra jobbiga sakerna eftersom jag inte kan göra det utan att utelämna andra.

Positivt då? Här kommer en kavalkad i bilder, lite nämnt, mycket glömt:

En sak var riktigt positiv med februari 2014; jag och mamma var på Fårfesten i Kil! Det var fantastisk kul. Jag gick en kurs i sländspinning och köpte slända, ull och en mängd garn och kom hem glad och spann genast ca 100 g silkegarn som jag färgade blått. Sedan stickade jag en kortärnad kofta av det, men den förtjänar inte att visas här. Om jag lyckas repa upp den och åstadkommer något bättre av garnet kommer det hit så småningom.

På sländan

 

Som härvor

I färgbadet

Blått

I april stickade jag ett par sockor och ett par vantar till Lillsonen. Han blev så nöjd! Han hade själv valt garnet. Han ville ha dem på sig när han åt frukostgröten, så det fick han.

 

Våren fortsatte och vi hittade grodrom...



 

...och gullvivor...



 

...och en stor trädgårdssnäcka.

Lillsonen älskar sniglar

 

Det blev dags att fira dem som fyllde i maj och min Stora-lillasystern gjorde en av sina fantastiskt fina tårtor.

 

Vi insåg att det var illa ställt med den gamla stugan, "Lillstugan", hos mina föräldrar. Den har omfattande fuktskador från både grunden och takläckor. Jag kom på den briljanta idén att jag skulle dra igång ett renoveringsprojekt.



Hackar bort betong från grundstenarna

Det blommade helt underbart. Både vid Hagstugan...

Daldockor (låter mycket vackrare än smörbollar, tycker jag)

 

...och hemma i Täby.

 

Storsonen slutade nian och gick på "vårbal". I väntan på sin dam spelade han lite gitarr i trädgården.

 

Jag blev med spinnrock!

 

Det fortsatte att blomma och vara ljuvligt i naturen.

 



 De första och (nästan sista) kantarellerna kom. Efter det kom en värmebölja som varade i veckor och fick allt att torka bort.

Bad vid Krognäs

 

Hem till Täby en vända för att hjälpa till med grusgångar.

 

Grannens får kom och gästbetade i Tjusbacken vid Hagstugan.

 

Utanför sovrumsfönstret skymtar Gästhuset. Dit har Stordottern, som fyllde 18 år i maj, flyttat.

 

 

Jag spann. Här är det bfl-ull.

 

Den svarta ryaullen fick väldigt mycket för mycket snodd när jag tvinnade det till tvåtrådigt, men efter att ha tvinnat det baklänges blev det betydligt bättre, även om det jag sedan stickade (ett par vantar) vred sig något. (Det är samma garn, men ljussättningen blev inte den bästa.)

 

 

Bristen på kantareller kompenserades i överflöd av karljohansvamp!

 

Till sin egen födelsedag bakade Storalillasystern ännu en fantastisk tårta.

 

Mamma och pappa skaffade plötsligt (efter mycket tjat från mig) två små kattsystrar, som ska få hålla efter de eländigt många sorkarna som njutit många kattfria år.

 

Eftersom hönshuset blivit färdigt köpte de också drygt 20 kycklingar, vilka också var efterlängtade.

 

Mycket torkade som sagt bort, men en del fanns ändå att skörda.

 

Butternutpumpa

karljohan, karljohan, karljohan...

Smultronen fick för sig att blomma igen i september!

 

Jag plockade en massa nypon som jag rensade och torkade.

 

Vi, jag och barnen, firade Halloween med mina systrar och deras barn.

 

Sista (?) skörden från växthuset vid Hagstugan.

 

Hösten gick och det blev andra söndagen i advent och traditionsenligt pepparkaksbak med alla småkusiner vid Hagstugan. (Alla är inte med på bilden. Fem kusiner finns där nere.)

 

Julafton firades för första gången med enbart kärnfamiljen. Förskräckligt, tänkte jag innan, men det visade sig vara riktigt fridfullt! På juldagen träffade vi makens familj hos Lillsvägerskan och jag lyckades samla hela min barnaskara för en bild.

 

Hönorna vid Hagstugan började lägga ägg!

 

Vintern kom på riktigt.

Mamma kramar katt (Frida)

 Den 30 januari kommer jag på att det vore kul med en glittrig kofta till nyårsafton! (Som tur är var jag inte så tydlig med vilken nyårsafton som avsågs). Jag fick sticka om och sticka om och till slut gav jag upp tanken på att följa beskrivningen. Jag stickade och stickade i flera dagar, samtidigt som jag lyssnade mig igenom trilogin om Hungerspelen. Jag har inte läst en bok på jättelänge. Jag orkar inte och vill inte ta värdefull sticktid till det.

 

Trettondagen och granen skulle ut. Barren föll av bara jag petade på grenarna, precis som de brukar göra. Jag kommer mig aldrig för att vattna granskrället...

 

Vallentunasjön frös och vi åkte skridskor på den spegelblanka isen. Det är inte varje år man får tillfälle till det!

 

DEt kom snö och Lillsonen sparkade sparkstötting som om han aldrig gjort annat.

 

Februari och snön smälte bort igen. Bäcken vid Hagstugan tjuvstartade våren.

 

Sportlov med en långhelg i Stöten. Mulet och blåsigt med små vassa snöflingor, men fin snö i backarna och Lillsonen lärde sig ta sig nerför backen på egen hand. När han försiktigt plogat nerför backen några gånger föreslog jag att han skulle lära sig att svänga också. Han tittade oförstående på mig och sade att det kunde han redan. Jag protesterade och han förklarade att han visst kunde svänga, men inte styra. Snön styrde. Klokt barn.

 

Internationella kvinnodagen och flaggan hissad för världens alla kvinnor. Vädret var underbart. 15 grader i skuggan och ljuvligt skönt i solen. Jag och en grannfru satt ute och drack kaffe, pratade och stickade. En perfekt spenderad dag.

 

Och så var vi framme i nutid.